Tanken som kom av sig

Jag ska ju åka till Sveg en gång till i sommar.
Har bokat en foto-timme med fotograf Fredrik Holmin där jag hoppas få fina bilder på min dotter i olika miljöer, och eventuellt att jag slänger med Albin på någon bild. Sött va?!? (Lite läbbigt är det allt...)
Jag hade tänkt åka upp med A.B som pendlar fram och tillbaka. Nu verkar han vara på kurs i Västerås eller nåt och mina planer rann ut i sanden!
Men, tåg då kom jag på! Det känns liite läbbigt nämligen att åka närmare 65 mil (eller 100 som Patriks tjej sa, och när jag förklarade att "nej, det är bara 65 mil, jag lovar, jag åker där typ 8 ggr per år och kommer därifrån" så sa hon: Nu vet jag inte vem jag ska tro på...!) själv med Iris. Men tåg går ju...
Med på resan har jag bara:

1. Iris - då 8 månader
2. Albin - 6 år och hund
3. Vagn - stor solblekt av märket Brio
4. Kläder - till förbannelse
5. Mat - till Iris och mig, Albin älskar nämligen barnmatsrester så han klarar sig

Men det kan gå! Skam den som ger sig liksom... Få se, hur många byten är det? Göteborg - Mora, alt Göteborg - Östersund: Jaha, minst tre byten... Jaja, men det kan gå! Från Mora åker man till Sveg buss eller om man ber huvudobjektets morfar att komma och hämta. Lika från Östersund...

Tanke: Det här kommer att ta måååånga timmar... Men det kan gå!

Vart gör man förresten av en hund om man behöver gå till restaurang-vagnen?

När jag kommit så här långt i tanken, så var jag redan trött, jag kände känslan jag skulle ha vid den här tidpunkten, men skam den som ger sig! "Alla" andra människor som åker tåg med sina barn klarar sig ju...

Tanken kom av sig när jag insåg att jag faktiskt behöver ha bilbarnstolen med mig! Då insåg jag mina begränsningar, den kan jag faktiskt inte släpa med mig, inte mot alla pengar i världen att jag utsätter mig för detta...

Så, måndagen den 3 augusti tar jag BILEN, packar den full, hunden har det bekvämt, Iris har det bekvämt, vagnen är på sin plats och jag kan stanna när jag vill! Mot Härliga Härjedalen och Sveg!

Någon som vill åka med?