Midnattsloppet

Jag har väl aldrig direkt varit någon löpare, faktiskt knappt gillat att springa, men en solig dag i maj, typ, bestämde ändå jag och min vän och tillika granne att vi skulle springa Midnattsloppet. Det kändes som om det var låång tid tills loppet och att vi skulle hinna vara väl förberedd för de 10 km som loppet var. Det var då... Visst har vi sprungit, men kanske inte så mycket som vi tänkte den där dagen i maj. I lördags var det i alla fall dags...
Starttid 22:10, när jag vanligtvis börjar gäspa och funderar på att gå och lägga mig. Där stod vi, i startfålla 3 med en spänd förväntan i magen. Loppet gick bra, det gick fort i början och vi drog ner lite på tempot och faktiskt höll det ända in i mål. Det var skönt, och, tro det eller ej, men det var roligt! Man får en liten kick av att springa uppför Avenyn där folket står och hejar efter banan. Det var roligt, det var skönt att känna känslan av att man orkar!
Tiden då, nja, inte särskilt imponerande men den blev 1:02:47 (Jennie "slog" mig med 1 sek...).
Nästa år tror jag att vi skippar toalett-besöket efter 7km eller vad tror du Jennie?!?