Det bor nog...

....en liten längdtönt i mig ändå!

I går efter många om och men begav jag och mamma oss bort till Sandtjärnsspåret för att åka längd. Jag hade mina gamla fina längdskidor som det bl a stod "Tjejvasan 1995" på, och då kunde jag snabbt räkna ut att jag inte åkt "klassiskt" sedan 1996, och igår var det alltså dags igen.
Har kännt mig otränad och småfet en längre tid nu, liksom att det har hängt både här och där så ni kan gissa att jag såg fram emot att få röra på mig!
Inga hundar eller ungar hade vi med oss, och det var så tyst så tyst i skogen.
Ljuvliga 70 minuter senare var vi klara, framme och tillbaka vid bilen.
Jag erkänner att mamma var betydligt bättre tränad än vad jag är, och kan inte längre skylla på att jag nyss har fött barn eller något, men samtidigt blir jag lite stolt över att ha en morsa som är så fit fortfarande. Så för min egen del är det bara att få tillbaka kondisen och styrkan, sen så!
Det var faktistk det roligaste jag gjort på länge, så härligt! Sedan att -10 grader kändes nästan ljummet efter den här köldknäppen....
Väl hemma hann jag och Chrippa bada badkar i lugn och ro - vilken kväll!

I dag har jag faktiskt bara lite träningsvärk i ljumskarna och ser fram emot nästa gång jag får ge mig ut i längdspåret!!!!

GRATTIS Johnny och Veronica till er lilla Kille!!!!